Koppla upp, ladda ner, koppla av

Den illegala fildelningen har varit en brännande fråga under ganska lång tid. En stor skara människor vill ta del av all tänkbar information, upphovsrättsskyddad eller inte, men de vill, eller kan inte, betala för sig.

Tonåringarna är en stor grupp mediekonsumenter. Men för att kunna handla film och musik lagligt på nätet krävs någon form av betalkort, vanligen VISA. Enligt svenska regler är detta en typ av kort som inte erbjuds individer under 18 år, vilket givetvis försvårar inköp ganska ordentligt för de yngre. Det är inte enbart en kostnadsfråga som gör att trettonåringar hänger på The Pirate Bay, Tanka Fett, SoftTorrents och liknande sidor. Det är enkelt och det går att ta del av media utan att vara myndig. Det är först när man har möjlighet att kunna betala som man kan börja tala om en kostnadsfråga. Jag tvivlar starkt på att t.ex. Thomas Bodström, författaren, väntade till han var 18 med att köpa sin första skiva.

Intressantare vore om de nuvarande intenetleverantörerna själva erbjöd onlinebutiker för musik, film och program, antingen i egna butiker eller via portaler för andra, mer etablerade sådana, exempelvis iTunes store. En faktura från Glocalnet hade kunnat se ut något i den här stilen:

Internetabonnemang: 199.00
mp3 á 3 kr x 12: 36.00
film á 39 kr x 3: 117.00
Att betala: 352.00

Man kan givetvis ha invändningar mot den här typen av lösning. Kvällstidningslöpen känns självskrivna:

Anna, 38, i tårar
krävs på 107.000
Min son laddade ner filmer,
jag visste inget!

Den eviga problematiken med att föräldrar måste ta ansvar för sina barn. Vi har hört det när det gäller 071-nummer, mobilabonnemang, habbo.se och så vidare. Man kan till och med dra upp morden på mopedister i Rödeby som exempel på vad som kan hända när föräldrar inte orkar engagera sig i sina barn.

En annan invändning skulle säkert vara de trådlösa bredbanden och nätverken. Vem ska betala för vad vilken användare laddar hem? Fakturan kommer till innehavaren av bredbandsabonnemanget, vilket gör att en granne kan ladda hem både det ena och det andra på ett oskyddat nät.

”Älskling, det verkar som att vi inte kan ta bilen idag…”
”Jasså, vad har du nu hittat på?”
”Njäe, alltså.. polisen ringde nyss, vår bil är omhändertagen…”
”Va??? Men vad är det du säger?”
”Alltså, det verkar som att grannen lånade bilen i natt och körde lite vilt…”
”Men, låste du den inte igår?”
”Men alltså, du vet… jag trodde inte det behövdes…”

De flesta, men långt ifrån alla, som kör trådlöst lösenordsskyddar sitt lokala nät. Det tar högst någon minut att logga in på sin router och sätta ett lösenord och därigenom säkerställa att endast behörig trafik flödar genom luften. Inte fan ska man behöva göra det säger den skenhelige utan en tanke på att den barnporr han så föraktar kanske passerar hans router i form av ettor och nollor på väg från Ryssland till grannen bredvid. Varför låsa bilen när man inte har något emot att det egna nätet används till att begå brott?

Ett annat tänkbart alternativ är att industrin faktiskt inte upskattar köp av en avskalad produkt. Att bara köpa en film över nätet hindrar bolagen från att prångla ut fina fodral, t-shirts, planscher och bonus-DVD:n med bloopers och Señor Spilbergos kommentarer. Det måste ju finnas någon anledning till att försäljningssystemen på nätet är utformade för att förhindra ungdomar från att handla. Om jag vill se en dussinfilm så är det just den jag vill se, inte texter på baksidan av fodralet eller en glittrande box i hårdpapp.

De flesta hotell- och reseportaler fungerar t.ex. på liknande sätt. Du gör affärer med någon som bara förmedlar en tjänst eller en produkt. Du köper tjänsten av dem, de köper den av någon annan. Inga konstigheter. Tekniken finns, bara viljan saknas. Och visst borde det ligga i makthavarnas intresse att avkriminalisera större delen av sveriges befolkning?

Ett sista alternativ är att köra vidare som nu och försvåra laglig konsumtion. En allt större del av befolkningen skulle i lagens mening ses som kriminella och vi får en anledning att damma av Bodströms idé om ett superfängelse.

Läs även vad andra tycker om fildelning, Internet, iTunes, trådlöst, VISA, Bodström

FRA, del 1

Att kontrollera och övervaka ett lands medborgare är inget nytt påfund. Angiverisystem och spioneri har funnits lika länge som mänskligheten själv. Den så omtvistade FRA-lagen är inget annat än en manifestering av en naturlig mänsklig misstänksamhet och oro som funnits i alla tider. Folk tjuvläser sina partners mail och sms, andra installerar dolda kameror i duschar och sovrum. Vissa väljer att kika i dörrens fisköga när grannen öppnar dörren medan andra tyckte sig höra att person X sagt till person Y att person Z minsann hade tänkt utföra handling 1 istället för handling 2.

Detta är ett djupt förankrat primalt beteende som i och med FRA:s nya befogenheter blivit lagstadgad. Det är ok att misstänka och tjuvlyssna. Det har vi nu svart på vitt. Svenskarna som sådana, som homogen grupp betraktad, har ju ingenting att frukta. Vi har ju ingenting att dölja. Vi bor ju här så varför skulle vi vilja skada vårt eget land. Nej, vi hederliga svenskar behöver inte bry oss om att någon öppnar vår post. Det är de där andra. De som bor i Sverige men som inte riktigt är svenskar. De som har svart hår och bor ensamma i en etta och bara har manliga bekanta. De som sköter sig lite väl bra på sitt jobb. De som i senaste mailet skrivit frasen ”havsörnen är nästan utrotningshotad”. För visst är örnen ett kodord? Och nog var det så att samme man i ett telefonsamtal förra veckan pratat om falkar? Ornitolog säger du? Pyttsan, inte med den mustaschen! Det är något lurt i görningen.

Svenskarna är nu alltså, för vår egen säkerhet, placerade i skyddshäkte. Inte för att vi egentligen begått något brott utan snarare för att det kan finnas personer i vår omgivning som vill oss illa. För säkerhets skull är vi placerade i isolering under sträng bevakning för man kan aldrig veta vem ibland oss som är ulven i fårakläder. Svensson i grannporten? Inga-Lill i kassan på ICA? Den där svartmuskige mannen med mustasch som sitter på Internetcaféet?

Den nya lagen har förstås lett till ramaskri landet över, och medan Expressen bakom en felstavad länk hjälper medborgarna att formulera sin motvilja visar Bush-administrationen i USA att Sverige är inne på rätt väg. Vi har underförstått fått godkänt av landet som fabricerade bevis i syfte att starta krig.

Jag har egentligen inga problem med att bli avlyssnad och tjuvläst. Om någon finner mig så intressant att de väljer att lägga en betydande del av statsbudgeten på mig blir jag nog snarare smickrad. Jag menar, med tanke på hur försvaret är på väg att omstruktureras och hur dess budget ser ut så skulle det innebära att pengar överförts från någon stridande trupp eller ett JAS-plan till mig. Jag skulle vara viktigare än ett stycke svårsålt högteknologiskt under. Inte illa när man tänker på det. Fortsättningsvis ska jag i mina mail och telefonsamtal smyga in lite hemliga fraser så att FRA får något att göra. Nedan några exempel och vad de egentligen kanske betyder:

På valborg nästa år ska jag nog tända en egen brasa:
Valborg = kodnamn för Svea, alltså riksdagshuset.
Tända brasa = spränga.
Alltså: Jag ska spränga riksdagshuset i luften.

Ska vi sticka och bada i Lomma i kväll?:
Lomma = kodnamn för Hudiksvall.
Bada = kaustiksoda.
Alltså: Ska vi hälla kaustiksoda i Hudiksvalls vattenledningssystem?

Vi hörs i kväll:
Hörs = kodord för att samla ihop en legoarmé och ta över världen.
Alltså: I kväll tar vi över världen.

Detta är alltså bara exempel. Jag har fler luriga och hemliga fraser att ta till.

(DN) (SvD) (SvD) (SvD)

Mer om FRA, JAS, Bodström, avlyssning, integritet, politik