En av kapitalismens belackare under 70-talet, Mikael Wiehe har gjort en Metallica och tvärt ändrat åsikt i fidelningsdebatten. Det som i viss mån skiljer honom från mängden är att hans argument är förhållandevis sunda, inte minst när han nämner tid som en ändlig resurs. Ettor och nollor må vara oändliga, tiden det tar att placera dem i rätt ordning är det inte.
Att konstruera en låt eller en film borde inte betraktas annorlunda än att konstruera ett hus eller en bil. Den enda skillnaden är väl att hus och bilar kräver råvaror i en högre utsträckning än media, men i övrigt är skillnaderna små. Få invänder mot att ett silverarmband köpt på glitter kostar en tiondel av vad ett handgjort silverarmband från Jokkmokk gör. Vi betalar för tid, vi betalar för yrkeskunnande och skickligt hantverk.
Skulle du betala för en konsult? För bankrådgivning? För att växla pengar? För att låta någon städa ditt hem eller göra din hemsida? Antagligen inte, för tid och arbete har inget värde. Eller?
Att så många propagerar för gratis media går att sammankoppla med den allt ökande floran av singel- och hitssamlingar skivbolagen pressar ut. Det finns ett stort behov av dussinmusik eftersom känslan för hantverk långsamt försvinner ur folks medvetande.
På 80-talet pågick kriget mellan synthare och hårdrockare. Synthmotståndarnas främsta argument ”det är bara att trycka på en knapp” användes flitigt och antydde att rocken, gitarrerna, de riktiga instrumenten hade ett högre värde och att de som trakterade dem var skickligare musiker. Om det bara är att trycka på en knapp kan jag förstå att folk inte vill betala, men samma människor som tidigare högaktade ett fingerfärdigt gitarrsolo jämställer nu sträng med tangent. Ett kappvändande inte olikt Wiehes och Metallicas.
Föraktet mot musiken, som tar sig uttryck i massproducerade samlingsplattor och folks ovilja att betala för alternativen, breder ut sig allt mer.
Det finns kanske andra som också skrivit om fildelning, Internet, Piratpartiet, musik, kultur.
Skillnaden ligger väl huvudsakligen i att ett hus, en bil, eller en konsultering inte kan dupliceras och att den som utför arbetet bara får betalt för sin tid/hantverk/tjänst en gång. Samtidigt kan en välkänd artist (potentiellt) ta betalt för samma låt hur många gånger som helst, utan att ytterligare arbete eller tid läggs ner.
Om kreativt skapande ska jämföras/jämställas med ett ”vanligt” hantverk så borde artisten självklart vara berättigad till kompensation för sitt arbete, men inte mer än att han får en skälig timlön (för den tid det tog att skapa verket) samt ersätts för utgifter som är relevanta för skapandet (produktions/publicerings-kostnader). Tjänster förknippade med produkten (exempelvis live-spelningar) ses som unika och ersätts med timlön, ersättning för utgifter, reseomkostnader och eventuellt OB-tillägg.
Emellertid går inte den kreativa branschen att jämföra med andra på ett realistiskt sätt. Popularitet och smak är det enda som begränsar efterfrågan, och trots nästintill oändlig tillgång är det ändå producenterna som sätter priserna.
Det skulle i så fall innebära att den huvudsakliga skillnaden går att reglera i de regler STIM satt upp för ersättning vid framförande av en artists verk? Det skulle i så fall också innebära att en vara som går att massproducera borde finnas tillgänglig till självkostnadspris så fort de ursprungliga kostnaderna är kompenserade.
Bilar kopieras hej vilt och att banda en konsultation för att sedan framställa den som sin egen är inte på något vis en omöjlighet.
Därav en timlön, för att kompensera artisten för dennes tid och arbete. Sedan har han ju fått betalt, varför ska han få mer pengar när han blivit skäligt ersatt för jobbet han har lagt ner? Om produkten sedan kan reproduceras av alla som vill ha den, kostnadsfritt och utan att möda eller tid läggs ner av den ursprunglige skaparen, varför ska han då ersättas för detta? Han har ju fått sin lön.
För att ta till dina ursprungliga exempel:
Får en konsult ta del av vinsten företaget som har anställt honom gör, eller får han en lön baserad på sitt arbete?
Ger du en bankrådgivare en viss procent av alla framtida pengar du sparar med dennes hjälp?
På Forex tar de en avgift (inräknad i växelkursen) baserat på hur mycket pengar jag växlar. Denna kompensation nöjer de sig sedermera med, och tar inte betalt om jag senare skulle växla samma pengar med en vän.
Om jag anlitar någon för att städa mitt skitiga hem så får denne betalt för tiden och arbetet som utförs, men om jag fortsätter inte betala även om jag sedan håller hemmet i samma skick. Eller om någon annan för den delen ser hur rent och fint jag har det hemma och sedan beslutar sig för att städa sitt eget hem.
Webdesignern är en av de få som har privilegiet att kunna duplicera sina tidigare arbeten med minimala modifikationer och ändå ta ut full lön för arbetet. Åtminstone om du vänder dig till företag som säljer färdiga hemsidor. Vill man ha något mer unikt så får man vara beredd att betala timlön. Oavsett så är det en engångskostnad för den färdiga hemsidan, och beroende på avtalet kan du sedan eventuellt ändra, kopiera eller dela med dig av koden som du behagar.
Vad gäller bilar så brukar företag vilja hålla sig till egna designer och när det gäller innovationer som biogas-förbränning, hybridmotorer och ABS-system så vill jag minnas att fler än en tillverkare bygger bilar med dessa funktioner.
Att någon skulle vilja köpa mina inspelade läkarkonsultationer för att tillämpa eventuella behandlingar på sig själv finner jag ytterst osannolikt, och även om det var ett något säreget exempel så vill jag mest understryka idén om att en konsultation är något som är unikt tillämpbart på den konsulterade och alltså inte en produkt som kan massproduceras och säljas vidare som en fungerande lösning för alla som har liknande problem. Nog för att det finns gott om som försöker.
Det skulle i så fall innebära att den huvudsakliga skillnaden går att reglera i de regler STIM satt upp för ersättning vid framförande av en artists verk? Det skulle i så fall också innebära att en vara som går att massproducera borde finnas tillgänglig till självkostnadspris så fort de ursprungliga kostnaderna är kompenserade.
Ovanligt vettiga diskussioner på denna blogg.
Om jag har förstått saken rätt så anser de som vill att allt ska gå att ladda ner gratis, att man inte _bör_ ta betalt för sådant som det är gratis att kopiera. Artisterna ska kompenseras på andra sätt, t.ex. genom att sälja t-shirts och spela live. Problemet är att det inte går att koppla det faktum att de _kan_ tjäna pengar på annat sätt till att de _bör_ göra det.
En butiksägare skulle kunna sälja sina varor till inköpspris, och istället försörja sig genom ett andra jobb. Men _borde_ han/hon göra det? (Och problemet med analogier är att den som framför dem alltid tycker att de är perfekta, medan andra tycker att de är helt irrelevanta, så försök inte övertyga någon om något med analogi-argument. Att göra musik är inte som att bygga ett hus. Att spela in en film är inte som att skriva en bok.)